”Under 37 år i USA har jag nästan bara behandlats väl”
Konstnären och formgivaren Pia Sjölin har levt större delen av sitt liv som invandrare i USA.
- Under de 37 år som jag har bott i USA har jag i stort sett bara blivit väl behandlad. Men jag minns tydligt de två tillfällen jag behandlats dåligt på grund av min svenska brytning, berättar hon.
Fascinationen för glaset fick Pia Sjölin att redan som tonåring bryta upp från Alingsås och flytta till Orrefors. På glasskolan i glasriket öppnade sig en ny värld. Här träffade hon också sin blivande man Tom, som kom från USA.
Efter glasskolan flyttade Tom och Pia till Kosta där Pia började som lärling i Jan- Erik Ritzmans verkstad. Tom hamnade i Bengt Heinzes verkstad. Så småningom fick Pia en lärlingsplats i gravörverkstaden.
- Vi började leta efter en egen glashytta. Vi hittade inte den rätta i Sverige. 1973 bestämde vi oss för att åka på semester i USA. Vi åkte runt på en Harley Davidson vi besökte bland annat Corning och Stuben glashytta, jag förälskade mig i landet USA, berättar Pia.
Året efter bestämde de sig för att flytta till USA och fortsätta att arbeta med glas där.
Tidigt gick det bra för Pia Sjölin. Hennes glas fick snabbt en stor efterfrågan. Hon har varit representerad på ett flertal gallerier och museer, bland annat: Cooper-Hewitt, NYC, Smithsonian Institution, DC, Corning Museum of Glass, New York State, och American Craft Museum, NYC.
- I USA uppfattas svenskt som en garanti för kvalitet och det har jag haft nytta av, berättar hon.
När hennes son Jonathan föddes bestämde hon sig för att stanna hemma med honom. Hon klädde honom i svenska bomullskläder och folk i omgivning la märke till att de var både snygga och bekväma. De ville köpa likadana.
- Så jag började importera och sälja svenska barnkläder på postorder. 1985 bestämde jag mig för att öppna ett galleri med egna och andras konst verk, säger hon.
I slutet på 1980 talet började Pia ta in enfärgade och randiga tyger från Fix trikå. Vita trikåtyger handmålade Pia
- Det gjorde att jag lärde mig blanda exakt samma färger som de enfärgade och randiga tygerna jag köpt ifrån Sverige. En av mina vänner som är arkitekt höll på att byggde ett mycket stort hus i södra Connecticut och ville ha hjälp att måla väggarna, berättar hon.
Och plötsligt var hon framgångsrik muralmålare. Ett 8-sidigt reportage i heminredningstidskriften Country Living banade väg för succén.
Ett fall från en stege fick Pia att börja tänka om. Pia tog kontakt med en investerare som ville att hon skulle börja producera svensk design i Kina. Men Pia trodde mer på svensk kvalitet och åkte till Sverige satte ihop en affärsplan, fick ett ok och åkte tillbaka till Småland och Transjö glashytta. Tygerna tryckte hon i sin hemtrakt utanför Borås på Ryboholm tryckeri.
Pia har haft tre gallerier under dessa år, egen glashytta, designat och målat,
- Jag har alltid hållt på med det som jag tyckt om, och klarat mig på det. Ibland har det gått bra och ibland mindre bra, men jag har alltid känt att jag har blivit accepterad för den jag är, oavsett om jag har varit rik eller fattig säger hon.
Under flera decennier som invandrare i USA har Pia Sjölin i stort sett bara blivit väl behandlad.
- Jag har bott i nordöstra USA och jag kommer från Sverige. Det hade säkert varit skillnad om jag hade bott i sydstaterna och hade kommit från Sydamerika eller Mellanöstern, säger hon.
Hon minns bara två gånger under alla dessa år som hon har blivit dåligt behandlad för att hon inte talat perfekt engelska. Hon minns fortfarande hur förödmjukande det kändes.
Under alla år har Pia Sjölin lyckats leva med en fot i varje land och oftast besökt Sverige varje år.
- När jag av olika skäl en gång inte varit i Sverige på tre år, så drömde jag verkligen om Sverige. När jag sedan kom till Alingsås mitt i vintern gick jag och satte mig på en parkbänk mitt i snön och bara njöt av att vara tillbaka, berättar hon.
Pia känner sig lyckligt lottad.
- Jag är född i ett bra land i en bra tid och jag har bott i ett annat bra land i en bra tid, säger hon.
Vad är det då som har lockat i USA?
- Friheten, kanske. Det är enkelt att leva i USA och det finns ingen jantelag. Jag behöver inte känna att jag måste passa in. Det är mer accepterat att vara udda i USA.
Genom gemensamma bekanta hamnade Pia i Växjö och lärde känna Erica Månsson och Lixuan An. Hon fick frågan om hon ville skapa en svensk-amerikansk utställning på Utvandrarnas hus hösten 2011 och kunde inte säga nej.
- Under alla år i USA har jag lärt känna väldigt många konstnärer med anknytning till Sverige. Många svenska konstnärer i USA är mer kända i resten av världen än i Sverige. Nu vill jag ändra på det och visa dem för svenskarna också på utställningen i Utvandrarnas hus, berättar hon.
Hon vill att utställningen ska bli mer än de bilder som kommer att visas.
- Jag vill se konsten som en mötesplats. Här ska konst, mode, mat och människor mötas och här ska det bli diskussioner, säger hon.
Pia har arbetat mycket med en så kallad talking stick, en tradition som hämtats från de amerikanska indianer. Den som höll i käppen talade och de andra lyssnade.
- Utställningen i höst kommer att bli stor och växa utanför Utvandrarnas hus, men det är inte det viktigaste. Om utställningen på Utvandrarnas hus i höst kan få några person att ändra sig och börja lyssna på människor med andra åsikter så är jag nöjd, säger hon.
Läs mer på www.pia-us.com och www.piasjolindesign.blogspot.com
