Kina, Texas, New York …Växjö

Livet förde Lixuan An från Kina till Texas, New York och Växjö. Nu ska hon göra Embrace, en utställning om utvandring och invandring, om människors lika värde och drömmar om frihet och ett bättre liv. Hon vill engagera alla Växjöbor i utställningen.
- Jag har erfarenhet både av samhällen som diskriminerar och accepterar. Och jag vet att det fungerar bäst om vi ser till våra likheter, säger hon.

Lixuan An föddes i Beijing 1968 mitt under den mest intensiva fasen av kulturrevolutionen.
- Min släkt var precis en sådan som kulturrevolutionen riktade sig mot, intellektuella, akademiker och konstnärer. Så mina släktingar drabbades av alla former av förföljelse. De misshandlades, fängslades och deporterades, berättar Lixuan.
Det påverkade henne naturligtvis. Samtidigt minns hon barndomen i Kina på andra sätt som en lugn och harmonisk tid. Under 1970-talet förbättrades Kinas förhållande till USA och som en av de första kinesiska forskarna fick Lixuans far 1977 chansen att lämna Kina för att forska i USA.
- Men min bror och jag tvingades att stanna kvar i Kina för att våra föräldrar skulle få lämna landet, berättar hon.

1984 fick Lixuan chansen att flytta till USA för att studera vid universitetet i Austin, Texas, där hennes far forskade i teoretisk fysik. För första gången fick hon uppleva rasism.
I Kina fanns också en intolerans mot människor som var annorlunda, men i Texas fick Lixuan tydligt uppleva hur människor diskriminerades efter sin hudfärg.
- Jag hade en amerikansk pojkvän när jag bodde i Texas. Hans föräldrar behandlade mig bra, men jag minns hur förvånad jag blev när de uppmanade en svart familj som kommit till deras kyrka att söka sig till en kyrka för svarta istället, berättar hon.

Lika tydligt är minnet när hon några år senare kom till New York första gången:
- Redan när jag kom ut från Grand Central Station upptäckte jag att det där fanns människor av alla sorter, men att ingen riktigt brydde sig. I New York kände jag att jag bedömdes efter vem jag är och vad jag gör och inte efter mitt yttre.
Efter det besöket kunde inte flyttningen till New York gå snabbt nog.
Lixuan bosatte sig i New York och kände sig verkligen hemma i den accepterande atmosfären där. Utvecklingen mot en större öppenhet i USA har gjort det möjligt att välja en svart president. – Visst finns det spänningar mellan olika grupper även i New York och det finns områden med minoriteter som lever i fattigdom. Men människor i olika grupper möts och umgås oftast utan att lägga vikt vid det yttre, berättar Lixuan.

Sedan något år tillbaka bor nu Lixuan An i Växjö tillsammans med sin man Ola och sin dotter Malin.
- Det viktigaste skälet till att vi flyttade från Brooklyn till Växjö är att vi tycker detta är en bättre miljö för Malin att växa upp i. Här kan vi leva med naturen. Sverige är inte lika prestationsinriktat som USA och det går att vara barn längre, säger hon.

Lixuan An tycker om Sverige på många sätt. Hon uppskattar att Sverige har varit så öppet för att ta emot människor som tvingats lämna sina hemländer. Hon sätter värde på den svenska humanistiska och demokratiska traditionen.
Men hon har blivit förvånad över hur åtskilda olika grupper lever i det svenska samhället. Med sitt New York-perspektiv är hon överraskad över avståndet mellan gamla och nya svenskar. Förvånad över hur svårt det är att komma in i gemenskapen även om man som Lixuan talar engelska och har helsvenska släktingar.

- Även om vi är mer lika än olika, så är mötena mellan människor få in i det svenska samhället.

När Lixuan An fick frågan från Erica Månsson i Kulturparken Småland om hon ville organisera en utställning på Utvandrarnas hus med konst som knyter an till utvandring och invandring fick hon snabbt en rad idéer:
- Invandringen till Sverige i dag liknar på många sätt den svenska utvandringen till USA på 1800-talet. I Afghanistan och Somalia finns i dag drömmen om Sverige, som mycket liknar drömmen om Amerika förr. Det vill vi skildra i bild, i poesi, i dans, i musik, mat, mode, säger hon.

Utställningen ska heta Embrace – omfamna.
- Det kan tyckas vara en naiv tanke, men jag tror på att vi skapar en bättre värld om vi kommer närmare varandra. Även om vi ser annorlunda ut och kommer från olika länder. Oavsett om vi har bott här länge eller kommit hit nyligen, oavsett om vi har kommit frivilligt eller av tvång så är likheterna större än olikheterna. Vi delar livet, säger Lixuan.

Lixuan An vill skapa en utställning, där inte bara de bästa svensk-amerikanska konstnärerna deltar. Så många som möjligt ska vara med och forma utställningen. – Jag vill att människor med alla typer av bakgrund ska kunna arbeta tillsammans. De ska kunna ta en fika tillsammans och lära känna varandra, säger hon.

Hennes idé är att Embrace ska vara en rörelse som skapar en ökad närhet mellan människorna i Småland. Där vill hon engagera privatpersoner, företag, kommuner och organisationer i projektet. Förutsättningen är de som går med delar visionen för Embrace, att alla är lika mycket värda och att vi behöver fler mänskliga möten.
- Intresset har varit mycket positivt hittills. Swedbank, Växjö kommun och Landstinget Kronoberg stöder projektet och fler sponsorer är på gång, berättar Lixuan.

Portarna till Embrace i Utvandrarnas hus slås upp den 14 september 2011 och utställningen är öppen till Kulturnatten i januari 2012.