Abdi-Noor sprider hopp och kunskap om invandrare

Han skriver dikter under namnet, The Eagle of Hope, Hoppets örn. Han undervisar barn i Braås.

Han vill starta en somalisk restaurang. Han dokumenterar invandrares berättelser för Utvandrarnas hus. Hela tiden försöker han förverkliga nya idéer.

Abdi-Noor Mohamed flydde från krigets Somalia och kom till Sverige. Här visar han ständigt vilken resurs invandrare kan vara.

Abdi-Noor Mohamed är i dag lärare, skribent, filmare och projektledare och en av de nya smålänningarna. Han växte upp långt från Småland i den lilla staden Jowhar, 90 km norr om Mogadishu.

- Min far var en framgångsrik lokal affärsman, men också en man som stod upp för det han trodde på. Ett exempel på det är att han ansåg att det var viktigt att även flickor studerade. Därför skickade han min syster till koranskolan, något som ingen annan gjorde på den tiden, berättare han.

En syster skickades till en katolsk skola, som drevs av nunnor. Ännu ett tabu bröts.

- Att min far bröt mot gamla traditioner och värdesatte utbildning så högt att han själv råkade illa ut har påverkat hela mitt liv. Jag utbildade mig till lärare och jag har själv protesterat mot gamla dåliga traditioner, som till exempel könsstympning av flickor, berättar han.

För 20 år sedan bröt krig och kaos ut i Somalia. I början av kriget började Abdi-Noor skriva på allvar. Han har givit ut en fem böcker, som har det gemensamt att de ger en strimma av ljus i mörkret. Under en stor del av kriget har Abdi-Noor arbetat som journalist och bland annat rapporterat om kriget på sin egen blogg.

Det enda de många krigförande parterna hade gemensamt var att de inte gillade journalister. Och när Etiopien 2006 gick med i kriget blev situationen ohållbar för Abdi-Noor. Han tvingades att lämna familjen och fly från Somalia.

- Efter två veckors flykt hamnade jag ensam på en flyktingförläggning i Hultafors i Västergötland. Jag var glad att vara i säkerhet och ha mat och tak över huvudet, men jag kände mig isolerad. I Somalia finns det internetcaféer överallt, men i Hultafors hade jag ingen kontakt med omvärlden, berättar Abdi-Noor.

Så han gick till grannsamhället Sandared och besökte biblioteket för att använda internet. Intill biblioteket fanns en skola och han fortsatte dit, sökte upp rektorn och anmälde sig som frivillig hjälplärare. Skolan nappade på erbjudandet, men Abdi-Noor flyttades snart till en annan flyktingförläggning.

Efter många turer förenades Abdi-Noor med sin familj och kunde 2009 slå sig ner i Braås, några mil utanför Växjö. Där arbetar han i dag på skolan, men har också ständigt en rad andra projekt.

- Jag fick chansen att besöka Utvandrarnas hus i Växjö. Där såg jag likheten mellan de svenskar som lämnade Sverige och flyttade till Amerika och dagens invandrare i Sverige. Då fick jag idén att dokumentera invandrarnas berättelser för att göra Utvandrarnas hus också till invandrarnas hus, berättar han.

På bokmässan i Växjö 2009 träffade Abdi-Noor Erica Månsson, chef för Kulturparken Småland. Hon tände på hans idé och i dag är Abdi-Noor projektanställd på deltid av Kulturparken för att dokumentera 50 invandrares berättelser.

- Jag vill visa vad som fick dem att lämna sina hemländer och hur de lever i dag. Jag vill skildra deras, hopp, utmaningar och drömmar. Jag vill gå på djupet och skilda både smärtan och glädjen hos människor som kommit till Sverige, säger Abdi-Noor.

Det talas mycket om hur det mångkulturella samhället berikar den svenska kulturen, men Abdi-Noor är ett levande bevis på detta. Han fortsätter att slåss för respekten för de mänskliga rättigheterna och mot att människor bedöms efter ras eller religion.

- Jag har upptäckt att för att åstadkomma förändringar, så är det väldigt effektivt att satsa på kvinnorna. De är inte inblandade i de gamla motsättningarna mellan klaner och de är inte fast i prestigetänkande som männen, berättar han.

Därför arbetar han nu också för att få till stånd en somalisk restaurang, driven av somaliska kvinnor i Växjö. Om kvinnorna lyckas samarbeta och skapa något nytt tvingas även deras män att bortse från gamla motsättningar.

- Som invandrare frågar jag mig hela tiden vad jag kan göra för Växjö, som har tagit emot mig. Jag vill bidra till utvecklingen i Växjö och försöker ständigt komma på nya idéer. Nu har jag också en idé om att människorna i Europas grönaste stad ska plantera träd för varandra som en manifestation av vår samhörighet.

Abdi-Noor vill tänka positivt och sprida hopp.

- Kan jag bidra till att alla kan känna att de behövs är jag nöjd, säger han.